En av våra föreläsare berättade nyligen om ett föredrag han hållit i ämnet som verkligen berörde oss i Teamet och som jag vill dela med er…
När jag höll ett av mina första föredrag om psykisk ohälsa och PTSD blev jag riktigt överraskad av frågorna som kom från publiken. Målgruppen var chefer och arbetsledare, men det stod snabbt klart att många redan hade starka – och ibland förutfattade – meningar om ämnet. En kommentar som verkligen etsade sig fast kom från en deltagare som sa: "Det är ju bara svaga personer som går in i väggen – vad ska jag med dem till?"
Den kommentaren slog hårt – inte för att jag tog den personligt, utan för att den så tydligt visade på hur djupt rotade missuppfattningarna om psykisk ohälsa kan vara. Det fick mig att inse hur viktigt det är att prata om det här, inte bara ur ett medicinskt eller organisatoriskt perspektiv, utan också mänskligt.
För sanningen är att det inte handlar om svaghet. De som drabbas av utmattning, depression eller PTSD är ofta personer som varit starka för länge, som tagit ansvar, burit tungt och försökt hålla ihop – både sig själva och andra. Och när kroppen eller psyket till slut säger ifrån, då behöver de inte dömande blickar. De behöver förståelse, stöd och ett arbetsklimat som gör det möjligt att komma tillbaka.
Som chef har man ett ansvar, inte bara för resultat utan också för människor. Och det börjar med kunskap. För hur ska vi kunna leda andra om vi inte förstår vad de går igenom?
Så nästa gång någon uttrycker att "det bara är svaga som går in i väggen", hoppas jag att vi vågar säga emot. Vågar förklara. Vågar stå upp för en syn på arbetslivet där människan får vara mänsklig.
För när vi bygger arbetsplatser där det är okej att inte alltid vara okej – då bygger vi också starkare team, bättre ledarskap och ett mer hållbart arbetsliv för alla.
Det börjar med samtal. Det börjar med förståelse. Och det börjar med oss…
