Ett inlägg från en av våra medarbetare och föreläsare:
"Efter en längre tids sjukdom utvecklade jag PTSD. Det innebar att många vardagliga situationer plötsligt kunde trigga starka reaktioner i mig – utan förvarning.
En sådan händelse inträffade när jag såg ett nyhetsinslag om Donald Trump, där han höll ett valtal och blev beskjuten. Det var inte själva bilden som påverkade mig mest, utan ljudet – ett tydligt ”ziiiip”, när kulan passerade nära en mikrofon. Det ljudet slog till som en blixt i mig. Pulsen rusade, hjärtat bultade hårt och en överväldigande oro sköljde över mig. Plötsligt var jag inte längre hemma i soffan – jag var tillbaka i ett minne från en insats jag deltog i för många år sedan. Ett tillfälle där vi faktiskt blev beskjutna.
Jag minns det så väl: hur ljudet av en kula först visslade förbi, och hur skottlossningen hördes först efteråt. Jag såg aldrig blixten från vapnet. Just där och då var jag fokuserad, rationell och handlingskraftig. Men i efterhand har jag förstått hur nära det verkligen var – och hur starkt det påverkade mig.
Efter den där nyhetssändningen kom reaktionerna. Först den kraftiga flashbacken, sedan flera nätter med mardrömmar.
Det här fick mig också att tänka på alla de människor som drabbades av händelsen i Örebro – hur svårt de måste ha det i dag. Det är lätt att glömma att trauma lever kvar i kroppen, långt efter att det yttre hotet är borta"
